Jag är uppväxt på lantbruk med uppfödning av connemaraponnies, nordsvenska arbetshästar, grisar, kalkoner och höns.
Självklart fanns där också jakthundar och ladugårdskatter.
Djurens välfärd kom alltid först i vår familj. Jag tror att vi var relativt ensamma om att ha leksaker till grisarna t ex!
Jag köpte min första collie 1980 som var min drömhund. Tyvärr var han extremt ljudrädd och saknade all form av samarbets- och arbetsvilja.
Jag gjorde allt i min makt för att han skulle må bra, blev medlem i en brukshundklubb och fick mycket hjälp med min hund.
På klubben förstod jag att det fanns ett helt annat sätt att ha hund och jag letade efter en annan sorts collie; en glad, orädd hund med aptit på livet som jag kunde jobba tillsammans med.
Jag hittade Almdalens Zebulon som blev Korad och uppflyttad till högre klass spår och Elitklass i lydnad. Han blev 3:a på SCK:s första Rasmästerskap i spår.
Det är först när man får en collie med god mentalitet som man verkligen förstår hur förfärligt det är att leva med en mentalt svag collie med rädslor och hur hemskt livet är för den rädda hunden.
Efter Zebulon har jag haft en rad av underbara collies vilka jag framgångsrikt har tävlat bruks och lydnad med. Några har också blivit Korade.
Jag har sedan 80-talet kämpat för den glada, orädda, arbetsvilliga collien. Den collien är för mig den ultimata hunden. Under alla år sedan min första rädda collie har jag jobbat för att ingen hund ska behöva födas till ett liv fyllt med ångest.
Därför har jag utbildat mig inom hundens mentalitet - fick min testledarlicens 1988, tränat och tävlat i olika hundsporter, arbetat på ett hundsportgymnaium och suttit i kommittéer och styrelser inom Svenska Collieklubben. Jag har även gått SKKs uppfödarutbildning.
Det är även därför en självklarhet för mig att i min avel av rasen i högsta, möjliga grad få fram orädda, lekfulla, arbetsvilliga och friska collies.
